Dålig uppdatering I know, men jag får bättra mig. Fast det skriver man hela tiden men alltid blir det några dagar man inte orkar. Äsch strunt samma.

Stack till ponny derbyt i Dagstorp med Simba, red L:A ungponny 2008 heter det programmet men jaja, är ganska nöjd med resultatet i och med att hon inte gick särskilt framåt men det var varmt och både hon och jag var mycket trötta. Men iallafall fick vi 74% så ligger nu på 10 plats av 13 st som anmält till ungponny SM så hoppas jag kan förbättra mina resultat imon så jag kommer med. Skulle va så kul om jag fick uppleva det.

Vill tacka Love som var med mig idag, helt sjukt vad en äkta vän kan göra en så så mycket för en och samtidigt ha så j*vla kul:) Ni borde titta in på hennes blogg, fett värt det och det tar inte många sekunder.

Kommer mer imon, god natt:)

You are my heart ♡(Bild)

Då är det Dagen med stort D den dag min älskade älskling åker till sin nya ägare.
Jag och Virran har haft ja så många fantastiska och glada år så jag har tappat räkningen. Men det har varit dem bästa stunderna i mitt liv, ännu bättre än att fylla år eller kolla på Kalle anka på julafton. 

Som skrivet så har det funnits många tillfällen jag och Virran har haft roliga och fina minnen tsm. 

Det största va nog när vi skulle hoppa vår första LA. Det var på skånska mästerskapet och allt hade gått bra i första halvan av banan. Hoppade ståtlig med mycket elegans, tyckte hon själv då. Hehe:) Då när vi kommit en bit så blev det en "lite" konstig sväng till ett av hindren så Virran va så smart och förstod att det skulle bli ett sämre hopp så hon tvärnitade precis innan hindret och jag flög av. Rätt ner i sanden, men lika glad var jag för det så jag kramade om henne och vi gick ut från banan. Som ni förstå går det inte att vara arg på Virran utan hon är en egen ras som man alltid har roligt med. 

Ett annat fint minne var den helgen då vi skulle till dagstorp och tävla derbyt. Oavsett vi vann eller inte så hade vi sk*t kul tsm och det gjorde det hela perfekt. Detta året tar jag med Simba och så får vi se vad hon går för:) 

Ett tillfälle man aldrig glömmer var när jag och Virran red ute i skogen och skulle galoppera uppför en backe. På backen kom vi till en T-korsning där dök en hund upp och Virran blev lite skrämd och kastade sig till sidan och jag flög av. Hon sprang ner för baken och stannade för att käka gräs (Typiskt Virran). Jag kallade på henne fast jag tänkte att hon inte skulle komma, men det gjorde hon helt förvånat kom hon galopperandes mot mig och stannade hos mig så jag kunde hoppa upp. 
Sånt glömmer. Man aldrig:)

Mina år med Virran har jag lärt mig mycket och det är på tiden att låta Simba ta över så jag kan lära mig flera möjligheter till framgång.

Älskar dig förevigt♡

Falsterbo here I come:)

Bild: söta Kelly vill klappa fölet. men det vill inte dem:D

Simba redo för lite dressyr träning i solnedgången (fast moln i vägen).

Imorgon sticker jag till FALSTERBO. Jag länktar sååååå häääääär mycket.
Någon mer som ska dit?
Men nu! Dressyr med Simba:)

Något som verkligen har slagit mig hårt det senaste året är hur jag tänker efter en extra gång hur jag uppför mig inför människor. Innan så rann väl första bästa ord ur min mun utan någon vidare tanke bakom det men idag tycker jag att det har en sån enorm betydelse om hur man formulerar en mening.

Som ett ex. när folk börjar prata om choklad och hur förvånade de blir över hur jag aldrig äter det p.g.a av att jag inte tycker om det så kunde jag för något år sen säga "Nej usch jag avskyr verkligen choklad." Idag skulle jag helt klart välja "Nej jag är inte så förtjust i choklad" eller något liknande. Försöker inte använda så starka ord som tar på en så hårt för jag vet själv när jag hör bl.a orden "hatar" eller "avskyr" så får jag en äcklig och negativ känsla i hela kroppen och det drar ner en lite.

Idag ställer jag upp lite extra och även anstränger mig mer. Ville jag verkligen inte gå ut eller träffa kompisar för ett tag sen hade jag bara valt att stanna hemma men om någon verkligen är sugen på att göra något så ställer jag upp så gott jag kan. Jag är helt utan tvekan en hemma människa, bara ta det lugnt och vara helt själv är min drömkväll. Men jag uppskattar även kvällar med vänner men jag är en person som behöver koppla bort saker och ting ibland förmodligen för att ladda upp mina batterier. Men jag tror tyvärr det har gått och blivit lite utav en lathet nu, kommit på mig själv att ge mig själv ursäkter för att vara hemma.. men what? Försöker att utmana mig själv lite mer hela tiden och försöker umgås med människor så ofta de vill - jag försöker med andra ord vara till lags så ofta jag kan.

Jag har nästan fått det här behovet inom mig nu att göra saker för andra, vare sig det är något litet som kanske inte ens noteras men jag mår själv så mycket bättre av det. Jag har under hela mitt liv fösökt vara andra till lags men det har aldrig varit så stort som nu. För inte så länge sen så orkade jag verkligen inte bry mig om hur folk uppfattade mig för jag hade en dålig dag och helt enkelt inte orkade svara en störig människa med trevlig ton. Men idag kanske jag möter en otrevlig försäljare eller någon som gör det svårt för en men försöker bara hålla min ton trevlig och i slutet tacka och helt enkelt bara gå där ifrån. Jag försöker prata med alla och försöka få in alla i ett gäng så ingen känner sig utanför och försöker alltid vara extra trevlig mot nya människor och servicemänniskorna i omgivningen som killen i mataffären, busschaffuören, tjejen i kassen i butiken osv.

Jag älskar små överraskningar, att bara åka till bästa kompisen med en Ben&Jerry glass och favoritgodiset, ge henne en kram och säga att hon är bäst. Skicka iväg ett gulligt sms till min mami eller köpa en liten present eller blomma och överraska henne på jobbet. Jag vill verkligen ställa upp för människorna i min omgivning, för det är ju faktiskt dem som alltid finns där för mig enda in i slutet. Jag kanske bara har fått en enorm släng av karma eller något, har ingen aning men det är självklart något jag mår bra över.

Egentligen ett otroligt onödigt inlägg men ni som läser här flitigt vet att jag skriver det som befinner sig i huvudet och vad jag känner just nu. Får jag ens skriva att jag tror att jag håller på att växa upp och klappa mig lite själv på axeln haha? För jag har alltid kännt mig så otroligt liten och omogen men ibland får jag bara en liten tanke när jag gör något eller säger något att "wow jag kanske också blir en vettig människa en vacker dag!". Jag är långt ifrån vuxen men jag är ju bara 15 år men - vad kan man förvänta sig? Men om man ska sammafatta det så känner jag att jag är på väg åt rätt håll i alla fall.

Så nu har jag fått ur mig mina natt tankar, som sagt helt onödigt men vad ska man göra - jag älskar att ge och jag älskar att skriva!

Då har Frida med familj åkt hem. Vi hade jätte kul jag och Frida, snackade lite om allt möjlig. Hästar, kompisar , mycket Falsterbo och åt toblerone fondue. Mums vad gått det va. Men vi har iallafall planerar inför Falsterbo för jag ska sova tsm med Frida, Julia och Tilda i en husvagn där. Jag & Frida ska jobba tsm ju så vi har snackat ihop oss lite och sånt så ni får se vad vi hittar på för kul nästa vecka.
Måste släcka lampan nu, ska upp tidigt och fodra hästarna, rida och packa lite sen kanske jag sticker till Nikky och sover hos henne men ja får se.

Kvällens outfit:
Linne från Nelly~shorts från HM~fotsmycke~ vanlig toffs:)

Godnatt?

Dagen startade med ett ridpass på banan. Varmt som i öknen men det är bara att bita ihop and do it:) Åå det är bara 3 och en halv dag kvar tills jag åker till Falsterbo, har tömt min spargris så jg har iallafall lite pengar med mig. Får se om man hittar något snyggt.

Igår pratade jag med Nikky om massa skit men en rolig grej hon sa är att hon får börja skritta ut sin C-ponny som har varit halt och det är ju skoj:)

Ikväll kommer Frida och Evelina och deras föräldrar så det ska bli skoj, inget mer speciellt som händer idag så work on an se ya:D

[Bild]